MYS Mobile Yacht Service

Tisdag 13/12,   S21 03 W24 46,  1200UTC
  Nu är det Lucia hemma i Sverige och Jul och vintern står för dörren. Här därimot är det hett på dagarna som i h-e när nu solen nästan står i zenit. Om två dagar gör den det då vi passerar solens declination. Jag är nu innerligt trött på denna E-vind som i och för sig har på ett ganska bekvämt sätt fört oss ända hit ner från Cap Verde, ja från Madeira faktiskt då vi fick luft under vingarna med NE-passaden. Det är 3200nm så nu får det räcka. På de senaste veckorna har det inte hänt så mycket. Solen upp i E, passerar över skallen och ner i väster. Morgon och kväll är de mest aktiva perioderna. Då kan man göra nödvändiga reparationer och översyn. Resten av dagen tillbringas mest under däck. Annars blir man uppbränd. Bara om det kommer något enskilt moln är det ok att vara ute. Så om jag säger att det var en stor sensation när vi igår mötte en trålare, nordående på ca 1.5nm, så är det en enkel beskrivning av enformigheten. Okänd flagga och mål då han hade AIS-tranceivern avstängd.
  Nu har vi dessutom fått en ny gribbfil att förarga oss över, som talar om att det högtryck som vi tänkt att runda och passera in S om och kunnat gett oss en fin NW snart kommer att försvinna, gå upp i rök, dunsta så att säga och ersätts med ett nytt H som ska infinna sig i vår väg om ett par dagar och lägga sig lite SW om det gamla och således istället ge oss mer SE vind. Hur underbart som helst.

Söndag 18/12,   S24 28 W20 21,  1500UTC
  Bidevind sedan 2.5 dygn, kurs 080 och farten är trög. Jodå gribbfilen stämde, tyvärr. Just som vi måttade in oss SW om H för att få en fin NW-vind så passar detta H, som legat här och lockat i ett par veckors tid, att ge upp. Bara försvinna som om vi kom med en nål mot en upplåst ballong. Resultat, total bleke och med en sol som värmer såååå skönt. Passade ändå på att åtgärda lite småfix. I hela två dagar 15-16/12 drev vi. Gick några timmar för motor men det var mest för laddning av batterierna.
  Tidsfördrivet denna gång var att betrakta det gäng av långhalsar som sugit sig fast i vattenlinjen i aktern. Båten är ju spetsgattad så där blir det lite bakvatten. Tydligen lagom för detta gänget att klamra sig fast. Jag tror att de sög sig fast någonstans söder om Cap Verde. Kul om de vill följa med hem. Någon vågad individ har slagit rot på vindroderåran och blir det fler där får skepparen hitta på ett nytt redskap. Långhalsskrapan. Prövat att ta en borste för att få bort dem, men icke.  De är som limmade på ett mycket effektivt sätt. Något för limtillverkarna att ta efter kanske om de nu inte redan har gjort det. Tänker mig en skrapa av den typ man använder på landbacken för borttagning av ogräs på grusgångar bl.a.

                                                                                    Fripassagerare

  Sedan kan man studera all den småfisk som slagit följe med båten. Lotsfiskar. Troligen för att den ger lite skugga för solen och skydd från andra rovfiskar, för de håller sig hela tiden i skuggan under skrovet. Ibland gör de ett utfall åt sidorna och fångar in något ätbart. Mörkrandiga med breda tvärgående ränder ca 2cm,  men också några pärlemoskimmrande individer. 15-25cm långa sådär. Det som slagit mig mest här på S Atlanten är att det verkar ödsligt på något sätt. Här flyger mycket sparsamt med fåglar, inga flygfiskar jagas upp framför stäven, inga delfiner som kommer och hälsar på. På den norra delen av N Atlanten har du ständigt sällskap av bl.a. stormfåglar och havssulor. Stormfåglarna är där riktigt sociala. Följer båten i timvis, ja tom. hela dagar. Flyger förbi båten på 5m avstånd, tar ett varv runt och kommer upp longsides, passerar och tar ett nytt varv osv. Andra flyger förbi och landar ca 100m framför båten och ligger där och väntar att man ska segla förbi dem. När man har dem 100m akterut lättar de och kommer på nytt longsides och landar 100m framför båten igen. Vissa kan hålla på hur länge som helst med det. Men det mest trevliga med den fågeln är att de gärna samlas i en klunga på vattnet när det inte blåser. Jag använder aldrig motorn när vinden tryter utan får finna mig i att ligga still och vänta på vind. Något som dagens jäktade människor inte klarar av utan drar igång sin motor för att hålla framfarten uppe. men då missar de också detta. Ingen yngre seglare jag träffat och tyvärr även väldigt få äldre har upplevt eller vet om detta beteende. Under denna väntan börjar nämligen dessa fåglar samlas kring båten eftersom de är förståndiga nog att inte heller de vill ödsla energi med att, i stilla väder och ingen sjö eller dyning, försöka flyga. Efter några timmar ligger där kanske 25-30 fåglar inom en radie av 20m från båten och lugnt simmar runt lite på måfå. Mestadels runt aktern på båten faktiskt, hur de nu kan veta vad som är för och vad som är akter på båten, men de är kanske klippskare än vi anar. När jag seglade till Svalbard för 20 år sedan passerade jag en död vikval som låg och flöt med en otrolig massa fåglar omkring sig och på sig. Det var som en hel liten ö med fåglar på. Det var ju spektakulärt och spännande ända tills man kom in i lä av kroppen. Den stanken kan man inte glömma. Har passerat döda sälar och hållit för näsan, men sälar väger ju bara 100-200kg. Här var det fråga om 20ton ruttnande kött. Det var något annat det. Vad alla fåglar hade där att göra vet jag inte men det har väl någonting med att de vill samlas runt något som ligger och driver.

                                                                                Arkivbild från 1997

  Nu går vi som sagt bidevind, sedan fredag !6/12, för en SE ca 12m/s. Enligt gribbfilen ska vinden backa imorgon till nästan E och då får vi slå för att komma tillbaka till det spår vi försöker följa. Detta är inget vidare för en båt som denna, hon klarar mycket men dikt bidevind är hennes sämsta gren, tänk på att hon väger drygt 5 ton, 2 ton mer än en standardbåt. Inget att skryta över, men vad göra? Moder natur med gubben Eol som exekutör gör vad de vill.  Det är inte första gången de har lurat en på god vind.