Ingen rolig syn Efter 5 timmars arbete och lite till
Idag måndag den 21 verkar det som om vi tagit oss ur doldrums för det är inte någon åskaktivitet. Istället klarnar det framför oss och en svag E-bris gör att vi sakta släpar oss fram. Fortfarande stora Cn- moln runt i kring men de verkar ok. Har sysslat med att reparera min korvågsantenn som är en vertkal och som är gjord av glasfiber i 4 delar. En av förskruvningarna ser ut att ha gett med sig för toppen av antennen vickar betänkligt fram och tillbaka. Fram med polyesterplast, glasfiberremsa och pensel så lägger vi ett första förband över stället. Om nu antennen bryts av någonstans så är det inte där, det kan jag lova.
Torsdag 1/12, S2 15 W 28 30, 1500UTC
SE-passadeen kan tydligen ställa till med huvudbry för seglare. Mellan N1 till N3 behagade den som sköter luftflödet att bestämma att nu ska vi blåsa från nästan S istället. Svagt för att inte ställa till för mycket oreda men ändå så mycket att det precis går att segla. Men åt vilket håll man kan segla brydde han sig inte om. Södra eqvatorialströmmen flyter fint här med, ska det visa sig, drygt 2kn i riktning 300 grader. Och hur vet jag det? Jo, för under 2 timmar en natt behagade Eol hämta andan och då blev det total bleke och jag hann driva 4.8nm på den tiden. Detta gör att jag att jag håller 240 på grund av strömsättningen och missar att hålla mig utanför Brasilliens kust. Kanske låter konstigt att ha sådana bekymmer ca700nm från land men det kändes inte alls bra att kanske komma för nära land med en ny nordgående ström, Guianaströmmen också den med ca 2kn, att tampas med. Det hela rättar till sig natten till Tisdag 29 då vinden backar till SE och vi kan hålla 180 mot linjen igen 120nm bort. Tänk vad en ändring av vindriktning på 35-40 grader kan göra när det gäller humöret. Från ena stunden bara besvärligheter och elände i utsikter till, hej nu är vi på banan iigen, vad är problemet, finns inga problem, bara kör.
Ekvatorpassage, tisdag den 29 2129UTC äntligen. Det första delmålet uppnått. Neptun kom inte. Han brydde sig nog inte att ställa till med något bara för en ynklig liten båt med bara en person ombord. Dessutom skägglös. Men han fick en sup enligt tradition och jag fick två. För balansens skull naturligtvis.
Har nu stängt ner kylen eftersom all mat där nu är uppäten. Potatisen tog slut för 7 dagar sedan, kvar har jag bara lite lök. Sparar då massor med ström. Övergår nu till en mer pulverinriktad diet blandat med havsvatten. Havsvatten är förresten inte så dumt eller så vänjer man sig. Den har en fylligare och lite rundare smak än kranvattnet hemma. Har även konserver i mängd så det blir en blandning. Hoppas detta ska räcka ända hem. Dessutom finns nödproviant för 40 dagar att tillgå. Så det klarar sig nog bara vi fart på skutan.
I går upptäckte jag att min kortvågsantenn brutits av igen. Nu på ett nytt ställe längre ner. 2/3 av sprötet borta och lämnat båten. Bara sådär utan att göra väsen av sig så att man kanske kunnat ha räddat den, men nej. Borta för evigt. Får rigga upp en ny ersättare. Hoppas det går annars kan ni inte läsa detta. Vad har vi mer att göra? Fästet till kicken på bommen måste åtgärdas. Att sätta dit samma fäste är uteslutet eftersom förbandet inte håller för det. Har en gammal skotskena, 1/2m lång, kanske man kan, behöver en fästpunkt. Hmm, Vi får se vad det blir. Har några dagar på mig.
SE-passaden verkar nu stabil med ca 8m/s och vi ser fram mot att färdas ca 800nm på detta sätt
.
Lördag 3/12, S4 30 W28 56, 1000UTC
Vind SEtE 7, Kk 180, Missvisning 18W, Dev 1E. Avdrift SB 5, Uppskattad strömsättning enligt strömtriangeln med en NNW-gående ström 1kn SB 3, Resultat Kög 171. Detta är just nu mitt bestick. Hoppas alla ni plotterbitna och datorfrälsta, vilket gäller nästan alla, inte har glömt hur man navigerar på ursprungligt sätt och vilken glädje och stolthet det kan medföra om man har gjort allt rätt och hamnat ungefär där man tänkt sig. En dag kan ni behöva använda er av det igen och det blir då lite mer pyssel på navigationsbordet kan jag lova. Kom ihåg att GPS-systemet lätt kan slås ut. Amerikas marin, US Navy, förbereder sig för det och har återinfört astronomisk navigation för sina officerare i den händelsen att systemen, det finns flera, stängs ned eller blir obrukbara. Idag är det så enkelt att en treåring med lätthet kan ta sig igenom rätt snåriga passager med hjälp av en plotter. Bara följa en prick på skärm. Har ofta funderat över vad som är den största skillnaden på navigationssätten och hur man förhåller sig till dem och kommit fram till ungefär följande.
Vid plotter- datornavigation utgår man alltid från båtens position, man bara gör det helt omedvetet utan att tänka, och pejlar in de olika objekten runt omkring sig. Tittar på kurssträcket och kollar om man styr åt rätt håll. Om inte, en liten korrigering kanske, så blir det bra. Man frågar sig aldrig varför man inte kommer på rätt kurs, man bara korrigerar lite. Mycket mycket enkelt. Behövs nästan ingen tankeverksamhet alls.
Vid navigering med karta, kompass och logg ställs det mycket högre krav på engagemang. Ett engagemang man absolut måste öva på för att klara. Här utgår man inte från båtens position utan från omgivningen och alla dess objekt runtomkring, rådfrågar kompassen efter bäringen till det enskilda objektet och transporterar i huvudet ner den informationen i kortet. Proceduren upprepas för varje enskilt objekt och man får som resultat av alla bäringar, en trolig positon på var man befinner sig. Sedan rådfrågar man sin kompass igen om man är på rätt väg eller inte. Allt detta görs i huvudet på navigatören eller rorsman, och upprepas kontinuerligt under hela färden eller så länge det är nödvändigt. Detta är något helt annat än plotternavigering. Sedan när man kommer ut på öppet vatten vidtar den lilla räkneoperationen ovan för att till slut kanske hamna på resmålet.
Under alla mina transportseglingar har jag mönstrat olika besättningsmedlemmar, en del som är bra men också sådana som inte är det. En del tror sig vara tämligen säkra på att de har koll på läget men de har bara använt sig av datorer eller plotters. De är jag särskilt misstänksamma mot. Har många gånger haft lust att i smyg rycka ur sladden till GPS-en och höra och uppleva resultatet. Men tyvärr, det får jag inte. Uppdagas det att jag manipulerat instrumentet och det händer något ligger jag inte så bra till längre som leveransskeppare. Men en fingervisning har jag. En seglare från norra delen av bohuskusten fick i sin hand vid passage utanför Göteborg, närmare bestämt Rivöfjorden söder ifrån, ett sjökort med uppgift att ta sig norrut mot sitt hemmavatten. Båten hade inte någon plotter. Han hade alltså aldrig seglat här. Kortet i näven och intruktionen var. Vi är här och vi ska åt det hållet. Sedan gick jag under däck för att inte störa processen. Det dröjde inte 10min innan det började höras nödrop från cockpit. Detta var på dagen. Hur länge hade det dröjt på natten? Nattsegling, ja. Det är en bristvara har jag upptäckt. Till och med folk som ska fungera som professionella seglare och har en s.k. utbildning, har ibland en undermålig erfarenhet av nattsegling. Då tänker jag på min egen utbildning. IYT International Yacht Training, som har ynkligt lite krav på just nattsegling. En professionell skeppare ska under alla förhållanden, i alla konditioner och tidpunkter kunna hantera situationen. Annars är han helt enkelt inte profissionell. Två gånger under min tid som leveransskeppare har jag varit en hårsmån från att antingen seglat på grund eller kolliderat med annat fartyg. Båda på natten och på grund av att min besättning inte klarade av detta med nattsegling utan då blivit en aning förvirrade. Incidenten med fartyget hade kostat våra liv och berodde på att han, trots högre valör på utbildning, inte i den situationen hade klart för sig om man väjer SB eller BB när man ser ett rött och ett vitt topp-ljus strax framför sig på sin egen SB bog. Det man lär sig på skolbänken funkar inte allltid i en skarp situation. Det måste bearbetas in i hjärnbarken. Han hade emellertid kurrage nog att kalla på hjälp i allra sista stund och det får man ju vara tacksam för.
Har härmed en uppmaning till de instutitioner som sysslar med utbildning av båtfolk. Anser att en skärpning och ökat krav är befogad av ALL utbildning och praktisk navigation och då med tanke på praktiskt handhavande av båten på dagen men särskilt på natten. Där är utbildningen idag rent utsagt usel.
Stävar för övrigt enträget på för att komma ner till S20 där vinden kanske backar ytterligare och släpper iväg oss mot Sydafrika, 2700nm bort.
