MYS Mobile Yacht Service

Lördag 5/11,  N32 33 W16 00, 1000 UTC
 Åter en strålande fin morgon. 23 i luften. Seglar fortfarande bidevind, nu för en SSW lätt bris och väntar att vinden ska backa så sakta till NE. Lågtrycken som förföljt mig ända från Biscaya ska sakta avveckla sig och det sista är nu ifatt och ska passera över huvudet på oss idag, för att sedan försvinna ner mot Sahara. Slut ska då vara allt bidevindande och halvtaskiga vindar och ordningen återställas på den sträckan till det normala, dvs vind från N-kvadranterna. Men det får jag ingen glädje av utan det får andra senkommna seglare dra nytta av.
  Har fortfarande Madeira och Porto Santo i sikte vid horisonten och framför i lä ligger de smala öarna Ihla Deserta Grande och Ihla Bugio. Gårdagen gick åt att segla in mot Ihla Porto Santo från E för att få möjlighet till kommunikation. Det var också första gången jag kunde inspektera min hemsida. Redigerar inte sidan härifrån utan skickar manus via radio till hemmabasen där man i sin tur lägger ut den på sidan åt mig. Får hoppas att detta skall fungera under hela resan. Kunde även ladda ner ny användbar info och få några samtal gjorda. Oerhört smidigt. Detta är den sista utposten på Europa som jag nu lämnar. Vi ses om 7 månader.
 Nu närmast väntar att passera La Palma, den västligaste ön på Kanarieöarna på lite för stort avstånd, sedan Cap Verde och därefter söderut med ekvatorpassage. Undrar hur Neptun reagerar när det passerar en odöpt yngling förbi hans linje. Kan bli spännande. I varjefall ser vi nu fram till några veckors undanvindssegling. Blir en stor förändring på livet här ombord.
 Får jag ta tillfället i akt att presentera mina två medhjälpare här ombord. First Mate och Second Mate. First Mate jobbar alla dagar 24H och sköter sitt jobb oklanderligt och har varit med länge. Det är förstås mitt vindroder jag menar, som är av egen konstruktion men är baserat på andras ideer. Hade för länge sedan en mindre båt som jag försedde med ett Viking vindroder. Det var tidigt 80tal. Växjöseglaren Carl David Rosen introducerade ett servostyrt roder som hade två tryckklockor förbundna med en tryckslang som hade funktionen att överföra vindflöjelns rörelser till servorodret och som i sin tur styrde ett separat roderblad. Lätt, smidigt, inga länkarmar eller kopplingar, bara en luftventil att stänga sedan styrdes båten. Var det tänkt. Men dosorna var för dåliga och svåra att få täta. Det funkade trots det på den lilla båten men inte på denna. Rodret gick till skrot men vissa delar behölls och används nu på mitt nuvarande. Rodret är ett pendelservo, allt i rostfritt material förstås, där jag använt genomgående kullager på alla väsentliga lagringar och är oerhört känsligt. Undanvind ner till 2m är inget problem. Tog med en funktion från Vikingrodret som inte finns på något annat roder på marknaden, som jag förmodligen alltså är alldeles ensam om att inneha, nämligen en Feedback-funktion. En båt på undanvind, särskilt på läns och alldeles särskilt på plattläns kommer ofrånkommligen in i en pendling runt den tänkta kursen vilket kan bli lite nervöst när sjön blir grövre och vill kasta båten tvärs. Det kan ju till och med resultera i en broach med gipp som följd. Inte bra alls. Feedbackfunktrionen vrider vindflöjeln på ett sådant sätt mot vinden att denna känner och tror att nu är båten på kurs och ställer sig rätt upp i neutralläge innan båten verkligen är på kurs. Detta dämpar båtens pendling runt kursen. Funktionen kan förstås trimmas in för att få största effekt vid varja enskilt tillfälle. Eller kopplas bort helt. Mycket användbar funktion där  Rosen´s tankar var helt rätta och som jag fått mycket glädje av. Men oavsett vilket vindroder man än använder ska det gå lätt, mycket lätt, annars funkar det dåligt.
 Second Mate tar vid när skepparen intar bingen. För mycket länge sedan när jag var liten grabb blev jag förärad av min mormor, detta måste ha varit på 50talet, ett krucifix gjort av silver och ebenholtz med vår frälsare uppspikad. Kommer inte ihåg varför jag fick det men detta krucifix har hängt med var jag än har bott och har nu varit uppspikad på mitt skott i 29 år. Inte för att jag är religiös utan att det är ett minne från henne. När jag drar mig tillbaka ibland för vila, så är det ett understatement, att nu är det du som tar över vakten. En blick upp mot korset och saken är klar. Och han har faktiskt skött sig ett antal gånger när nu skepparen inte alltid är med på noterna. Tillåt mig en travestering på ett uttalande han lär ha gjort. Förlåt killen där, han vet inte alltid vad han gör. Tänker närmast på en incident uppe på Svalbard, 1997 tror jag det var, där jag kommer kryssande söderut i Forelandsundet. 5kn, 5nm till land, ställer larmklockan på 30min. Det ska gå bra. Det är bara det att skepparen är trött, mycket trött och så trött att han sover över den signalen från klockan och istället plötsligt vaknar av att båten inte rör sig längre i sjön. Seglar i helt smult vatten. En blick ut genom BB ventil och ser en stenvägg på 5m avstånd susa förbi och barbord nedre spridarnock bara en meter från bergväggen. Nackhåren reser sig ögonblickligen. På SB några låga skär på 15m avstånd som nu bryter ner sjön och som ger den lugna gången. Är snabbare än en skållad råtta upp i sittbrun med en enda tanke i huvudet. Nu smäller det. Det måste smälla.  Krasch rätt in i en bergvägg!!!!!!   Men nej då, inte alls, vi seglar lugnt och fint in genom en liten öppning ca 25m bred, in i en liten lagun precis så stor att vi kan gå upp i vind och vända och ta oss ut genom samma öppning vi kommit in genom och i samma spår naturligtvis. Hur elegant som helst. Väl ute på 20m vatten lovade jag upp och återtog det nya benet söderut. Ingen skada skedd, men var hade jag varit? Det visade sig att båten seglat sig från 5nm avstånd från land in genom den enda lilla passage som fanns utan att först ha dunkat rätt in berget på hela den långa kustremsan. Och anledningen till att jag vaknade var att båten plötsligt ändrade rörelsemönster. Så nog sköter sig Second Mate alltid. Och detta var som sagt inte första gången han gripit in.
 Så, om alla sköter sig och gör vad de ska, ska vi nog ro, förlåt segla detta projekt i hamn.

Onsdag 9/11,  N27 03 W20 31, 1600UTC  
 Fick såsmåningom fin NE på söndagen 6/11 och i och med det gennakerväder. Satte den för andra gången denna resan och den stod fint hela dagen till sent på kvällen då en regnby kom och tog ner den. Hade passerat många byar under dagen men denna var den ända som hade lite vind i sig. Tyvärr hann jag inte med utan båten bara vek ner sig och gennakern gick rätt i vattnet förstås. Vattnet utförde sitt verk blicksnabbt. Kvar var bara liken. All duk i sjön. Var bara att hala hem alltsammans och stuva undan. Synd, för den var tänkt att användas i doldrums strax norr om ekvatorn. Nu får jag gräva fram en gammal genua istället och som jag brukar sätta flygande eftersom den har ett wirelik. Den är lätt och det brukar bli bra drag i den men lite bökig att hantera ensam.
Har passerat Kanarieöarna och har nu Cap Verde framför stäven. Inte en båt i sikte. Vet inte riktigt men västindienseglarna har väl inte riktigt startat än. Förhoppningsvis, för jag har ingen lust att ligga här och bli tvungen att väja för varje båt som kommer i vägen. De väljer ju nästan samma väg och de har inte hunnit sprida ut sig nämvärt från Las Palmas. Och så får vi ju inte glömma VandeeGlobe-seglarna som antagligen snart är ifatt mig. Men de ska ju åt samma håll som vi så det blir nog inga problem. Sedan blir det lugnt på båtfronten på än väldigt lång sträcka.
 Det är skönt att ligga och slösegla här i passaden. Stark och präktig och från samma håll. Bara att rulla tummarna och följa med. I och med vi går i en rätt N-S riktning får vi inte heller den jobbiga rullningen som de som ska till Västindien tvingas stå ut med. Och dessa förhållandena ska vara förbi Cap Verde ner till doldrums där det kanske blir besvärligt igen.
 Idag höll det även på att gå illa. Jag slant på fotsteget vid nedgången och körde knäet i en vass kant. Gjorde jäkligt ont men som tur var tog det precis nedanför knäskålen så det blir nog ok så småningom. Men det hade lika gärna varit själva knäskålen som tog smällen och då vet man inte hur det hade gått. Kan man segla jorden runt med skadat knä? Förmodligen inte och jag tänker inte testa. Här får man vara på sin vakt alltid. Ni vet. Liten tuva osv.
 Cap Verde nästa. Är där på måndag 14/11

Tisdag 15/11,  N16 51 W 25 27,  0930UTC
 Har nu passerat den W-ligaste ön, Ilha de Santo Antao, Cap Verde. men har den fortsatt kvar i diset akter om mig. Närheten till Afrika och då närmast Sahara gör att sikten trots klart väder som det igentligen är nu, blir dålig för att inte säga usel. Saharastoft kan blåsa med passaden ända till Västindien men här är den väldigt koncentrerad. Fick inte kontakt visuellt med ön förän på ca 5nm avstånd i natt. Minnet härifrån blir bara en disig hög siluett tyvärr. Nästa ö eller landmassa som är planerad att sikta är South East Cape på Tasmanien söder om Australien, ca 10500nm bort.
 Jag fick lite kontakt på nätet om väder och annan info även om kommunikationen var väldigt långsam. Har Telenor som nätoperatör och här erbjöd de en möjlighet att för 199:- under 14dagar  få 500MB, som de kallar Respass Världen 1. Operatörerna blir faktiskt så sakteliga bättre på sin service, kanske beroende på att de tvingas till det.
 Gårdagen bjöd på ny reparation. Denna gången var det vindrodret som fick tas in efter att ha fått diagnosen, övre lagringen på roderbladet har gått sönder. Inga kulor kvar i lagerbanan !!!! Allihop låg nere i röret och simmade runt som de ville. Kullagerhållaren masakrerad. Och det på ett nytt lager. Jaha, kul va. Vindrodret som är den näst viktigaste utrustningen efter seglen.  Fick göra en ny inventering i brahalådan och fann en gammal lagerbana som en gång i tiden suttit på denna platsen. Den kom åter till heders tillsammans med kulorna från två andra lager. Lagerbanan måste nämligen fyllas upp med kulor nu när ingen hållare finns för att funka. Får hoppas att det håller annars får vi riktiga problem. Resurserna här ombord har sina begränningar. Vad drar man för lärdom av det?  Släng aldrig någonsin något som har den minsta utsikt att kunna användas på nytt. De ska läggas i brahalådan som i sin tur alltid ska förvaras ombord. Den får aldrig förvaras hemma.
 Nu är kursen ställd rätt i S. Längre västerut ska vi inte. Nu är det bara att hålla kurser i E-kvadranterna tills vi är hemma. Om några dagar når vi ITCZ eller doldrums och sedan vidtar på ca N5-6 SE-passaden och en linjepassage. Till linjen är det ca 1000nm