MYS Mobile Yacht Service

Lördag 28/1, S38 10 E47 14,  1200UTC+3
  Nu  seglar vi igen, efter att ha reparerat lite skador som uppstod under den senaste dusten med ett lågtryck som kom ifatt oss för några dagar sedan. Min fock satt på en peterbom som inte höll för trycket utan gick av på mitten. Som tur var går en uthalswire inne i röret och som nu höll ihop rördelarna så seglet klarade sig. Har ersatt focken med en stormdito. Kommer att tänka på en liknande episod med en transport av en båt från England. Ägaren var med. vilket är en fördel för mig då jag slipper föra bok på alla fel som upptäcks eller skador som uppkommer. Utanför de Frisiska öarna fick vi lite väder och fick börja kryssa. Förseglet hade självskotande fock och skötte därmed sig själv, trodde vi.  Den tidigare ägaren hade klätt nockarna på skotskenan med något mjukt som skydd och vad vi inte visste var att på den nya sidan var inte bultarna åtdragna eller kanske tom. saknades, det vet vi ej. Seglet tog med sig halva skotskenan som gick av på mitten och skothornet med skena gjorde processen mycket kort med seglet i den friska vinden. Zorros svärd kunde inte varit mer effektivt på att snitta upp det seglet. Till råga på eländet var det seglet alldeles nytt. Allt detta slappa jag tack vare wiren, men seglet kan inte användas mer eftersom det är sytt för en bom och båten har då inga skotpunkter som passar längre. En annan skada var vindrodrets mekanism för hur man vrider in flöjeln mot vinden som krånglade och har nu fått sig en översyn.
 Under reparationsarbetena behövde jag lite skruv från brahalådan och när jag då öppnade luckan till detta utrymme, i lovart förstås, hade denna skruvlåda väldigt bråttom och jag hann inte med utan den kom som en gubben i lådan och lade sig bekvämt upp och ner i lä efter att först öppnat sig och släppt ut allt innehåll över durken. Det är en ansenlig mängd skruv jag har där så det tog en stund att sammla ihop allt. Detta utrymme är det ända som inte har byggts om för att funka även under krängning på min båt.  Det är nämligen så att alla hyllplan i denna båten, som ligger efter skrovsidorna, lutar 20 grader bordvarts. Ingen aannan båt som jag sett har detta enkla knep för att förhindra att saker kommer flygande när man öppnar en lucka i lovart. Alla segelbåtar har en inredning som tydligen bara ska funka när man ligger i hamn. Detta är jättedåligt. Segelbåtar kränger som bekant mer eller mindre när de seglas  och förvaringsutrymmena ska även då kunna fungera både för krängning åt SB som åt BB. Då är det en bra inredningslösning. Som det ser ut nu tar inte båtbyggarna eller båtkonstruktörerna någon som helst hänsyn till det utan kör på med sina "hemma i köket på landbacken" koncept. Det inte bara hyllplan det är frågan om. Det handlar också om hur man förflyttar sig och rör sig i en krängande, gungande, stampande båt som arbetar sig fram genom vattnet.  Var ska då f.ex. grabbräcken sitta för att man säkert ska kunna röra sig i båten utan att mista balansen och ramla ner i lä. Den som varit med och kännt hur det känns värdesätter ett handtag mycket högt, särkillt om han tidigare har skadat sig. För skada sig på en havsgående båt är inte svårt. Det finns mycket där att önska på de flesta båtar, men det är väl som vanligt. Gör så lite som möjligt så att det blir billigare att producera och så gör vi större vinst.
  Det var lite krut i detta lågtryck som gav oss en SE20-25, max 27 denna gång. Eftersom allt skedde på natten och alla seglen var beslagna och det är lite jobbigt att få upp en bottenrevad stor igen vid sådana förhållanden, så beslutade jag mig för att löpa med vinden, vilket har medfört att vi nu seglar ca 100nm norr om vår rutt. Inte för att det gör något men vi får segla lite längre. Västvindsdriften har vi inte sett eller känt röken av. Snarare att vi blivit strömsatta åt andra håll och då inte till vår fördel, då vi känt av en viss avdrift då och då och som bara kan vara just strömsättning. En besvikelse, för vi behöver verkligen all hjälp att komma fram. Kanske den finns längre söderöver men här lyser den defenitivt med sin frånvaro. Just nu seglar vi bidevind för SB och gör det med låst roder, för på dikt bidevind ska alla båtar kunna segla sig själva utan rorsman eller med några hjälpmedel. Kan den inte det, då har man inte lyckats med segelsättning och balanseringen eller så är båten felkonstruerad.
  Vi har fullt med fåglar omkring oss som också seglar, kan man väl säga för de glider ju bara fram, hur elegant som helst över vattnet. Det verkar som båten blivit något sorts riktmärke för dem eftersom de flyger i stora cirklar och bukter kring båten och följer den. Ibland landar de alldeles nära och börjar putsa sig eller kanske fånga något. Båten kanske virvlar upp något ätbart,  vad vet jag. Bruna fågla, med en ganska stor likhet i uppförandet som de stormfåglar vi har på nordatlanten, albatrosser i olika modeller, storlekar och teckningar. Små svartvita kvicka rackare som flyger alldeles ovan vattenytan och hela tiden fångar upp något från ytan. För jäkla dåligt att inte ha med sig en fågelbok så att man vet vad man pratar om. Får göra, när jag kommit hem,  en revidering av texten och uppdatera sådan information.
  Watermakern går och gör sitt jobb alldeles utmärkt. Bara man byter filter ofta och gör rent så inga partiklar som kommit in börjar förmultna och på så sätt smaksätta vattnet. Kör några timmar varannan dag. Det räcker och blir över. Filtren gör man rena i havsvatten och som sedan får soltorka. Jag har infört ytterligare ett steg i rengöringen nämligen att även skölja dem i sötvatten innan torkningen.

Onsdag 1/2,  S39 06 E51 23,  1000UTC+3
  Kursen är nu 120 för att ta igen förlorad mark och komma ner till S40 igen. Igår hade vi en av de bästa seglingsdagar på mycket länge. Fin jämn vind från NE och ingen sjö. Solen sken och det var varmt. Satt och gjorde lite segelsömnad på storseglet och hade det gott i solen. Då är allt gammalt förtret och missmod som bortblåst. Segling är, tror jag, den sport där humöret kan svänga snabbast, från absoluta bottenläget till glädjen över att ha favören att få sitta och uppleva hur lätt och smidigt båten tar sig fram genom vattnet. Det kan gå på bara några timmar att hopplöshet och förtvivlan över att inte få till det, kan genom ett trollslag förvandlas till tron på framtiden och den egna förmågan av att kunna se möjligheterna igen. Allt, beroende på väderkonditionerna.
  Nu seglar vi i en högtrycksrygg som ger stabilt väder men dåligt med vind. Trevligt med sol och värme men vi måste ha fart på skutan också. Har börjat läsa gamla seglingskildringar igen. Plöjer igenom mitt bibliotek för att få tiden att gå. Böcker som jag inte läst sedan de utgavs för länge sedan. Det är samma bekymmer då som nu men med den skillnaden att matrialet och utrustningen har blivit bättre. För att inte tala om servicen iland. i marinor, myndighetsutövning mm. Men dessa pojkar var banbrytande. De visade vägen att så här kan man göra om man har lust, viljan och kan. Och det är som bekant många många som smittats och följt i deras spår. Nu finner jag det ganska nöjsamt att åter läsa om deras bedrifter.

Torsdag 2/2,   S39 22 E53 50,   1200UTC+4
  Tidigt i morse innan dagningen, när jag var ute och korrigerade kursen samtidigt som jag fick gippa, så upptäckte jag något liggande på durken i sittbrunnen. Tände pannlampan och fick se en bläckfisk på ca 15cm . Tänkte att den får vi titta på i morgon bitti, så i med honom i en pyts med vatten. Det visade sig vara en 10-armad liten krabat. Åtta vanliga armar och två långa fångstarmar. Tyvärr överlevde han inte. Jag vet ju inte hur länge han legat där på durken. Jag kunde bara ta några bilder av honom och sedan fick han åka tillbaka dit han hör hemma. Tydligen stiger de upp till ytan under natten och den här hade då oturen att bli uppslängd i en båt av någon våg. Han hade jättestora pupiller och ögon, kringgärdade med nästan självlysande partier av blått och gult. Söt liten krabat, i den här storleken. De kan ju bli ganska stora om jag förstått det rätt.