MYS Mobile Yacht Service

Måndag 6/2,  S40 17 E60 04,   1600UTC+4
  Upptäckte i lördags att mastfoten flyttat sig ca 1/2 cm akteröver. Det är en orginal Seldenmast med en aluminiumfot vilande på en t-profil. Mycket vanlig på alla 70-talsbåtar. Den låsbult som ska förhindra att foten rör sig har spräckt sin infattning i mastfoten och sitter nu på sned tillsammans med lite aluminiumfragment från foten, så det måste ha varit ganska stora krafter som gjort att foten kasat akteröver. Får hålla uppsigt på mastfoten i fortsättningen och se om den rör sig mer. I annat fall får jag spänna av hela riggen och trycka fram masten  till sitt rätta läge på något sätt. Och detta fodrar ju lugnt väder och ingen nämvärd sjö eller dyning. När slutar det att finnas dyning på Indiska Oceanen tro?

                                                                Låspinnes läge i mastfoten sönderbruten

  Cyclonsäsongen är, på Södra Indiska oceanen, i full gång och är som mest intensiv nu i februari månad och nu kommer ett exemplar att dra ner söderut utanför Madagaskars ostkust om ca 5 dagar. Det ska bli spännande att se hur långt söderöver den orkar gå. Har ingen erfarenhet av detta då det ju är första gången jag är här. Man kan förmoda att den lugnar ner sig och så småningom antar formen av ett vanligt lågtryck. Får hoppas att jag hunnit vidare en ca 600nm innan den når hit där jag är nu. Har för övrigt tröttnat på att segla på S40 som inte har gett mig någon större framdrift och har nu chansen att avancera ytterligare söder över på baksidan av ett stort H som sträcker sig härifrån och ca 1000-1500nm åt E. Kommer att ta mig ner till S45 för att se om där finns mer användbar vind att utnyttja. Det är nog riktgt det som Rolf Bjelke skriver i sin bok "Vildmarkshav" att de zoner som förr utgjorde det man kallade The Roaring Forties och The Furious Fifties nu har flyttat söderöver pga. klimatförändringarna till S50 respektive S60. Detta ska vi nu känna på och pröva. Det ger hur som helt lite kortare distans att segla. Strömsättningen, som ska ge oss lite medåka, har vi fortfarande inte märkt något utav vilket är lite märkligt.

Söndag 12/2,  S42 38 E67 22,   0600UTC+4
  I går natt skedde det som absolut inte fick ske nämligen att mitt vindroder skadades mycket allvarligt och måste repareras. Det har vi inga resurser till i denna lilla båten. Det behövs 220V, vinkelslip och en svets för att klara av det. I och med det är detta projekt avslutat och resan har nu övergått till en vanlig segling.
  Det som hände var att jag, inför ett präktigt åskväder rätt framför båten, lade bi i avvaktan att vädret skulle dra bort. Det är faktiskt rätt onödigt att segla rätt in och under ett pågående åskväder i varje fall av den digniteten som naturen nu visade upp. Barometern hade fallit på bara en vakt ca 10mB. Gribfilerna hade absolut inga förslag vad detta kunde vara, men det är ju inte något att förvånas över. Där har man inte någon reda på sådana här lokala begivenheter. Inte så mycket vind, konstigt nog vilket man kunde väntat sig pga. tryckfallet, men med bra med sjö från NNE. Under natten fick då tydligen en våg fatt i roderåran och drämt till i sådan grad att pendelarmen gått mot sitt ändläge och som då brutit sönder sitt fäste. Pendeln kan svänga fritt i 160 grader och det har funkat i 25 år, men inte nu tydligen. Sjön var grov och båten vakade därför ovanligt mycket. Pendelarmens fäste i själva leden bröts upp i svetsarna och allt hängde snett när jag på morgonen försökte börja segla igen. Ingen rolig upptäckt kan man milt säga. Själva åran med sin upphängning och leder till denna är därimot helt intakta. Det tog hela lördagen att montera isär prylarna utan att tappa något i sjön och sedan att stuva undan dem. Det hade kanske varit bättre att ha forsatt in under fyrverkeriet och efteråt haft ett helt roder och glatt kunnat fortsätta seglingen, men det är en spekulation utan värde.
  Vindrodret har även en annan funktion, vilket gör att rodret är så oerhört viktigt. Det är nämligen så att det även kan fungera som mitt nödroder om något skulle hända med huvudrodret. Den möjligheten får man om man låser pendeln så att den blir fixerad i sitt neutralläge. Med stor försiktighet och bra balans på båten kan man då få båten att styra på önskad kurs bara med vindrodrets hjälp. Nu har jag bara en autohelm kvar att tillgå och som jag normalt använder vid motordrift. Med endast den möjligheten kvar att styra båten anser jag att jag inte kan fortsätta enligt den ursprungliga planen runt Cape Horn och hela vägen hem till Sverige.

                                                        Pendelarmens upphängning med sitt uppbrutna fäste

  Denna resan slutade alltså 350nm norr om Kerguelen i sin ursprungliga form och jag har nu påbörjat seglingen hem via Cape Town, där rodret först ska repareras. Det är ca 2500nm dit, så där är vi i mitten av Mars. Räknar med att återvända till Sverige i början av Juni. Ett annat alternativ att ta ställning till var att fortsätta till Albany i SW Australien. Vi befinner oss nämligen nästan precis mitt i mellan kontinenterna. Men projektet blir då, med reparation, så försenad att vi måste stanna i Australien eller New Zealand i 7-8 månader för att sedan fortsätta mot Cape Horn och runda där strax efter årsskiftet 2018 kanske. Då hade jag också varit hemma i vid ungefär samma tidpunkt, men år 2018.  Då hade det även blivit en världsomsegling men inte non-stop. Nu blev det ingenting, bara ett försök.
  I och med att jag inte längre kan uppfylla kriterierna för denna resan som var att segla jorden runt ensam, utan stopp eller att ta emot hjälp utifrån, är det alltså ingen ide att fortsätta utan jag väljer nu att avbryta. Seglingen har nu övergått till en vanlig resa som jag beslutat avsluta så fort som möjligt. Jag har aldrig misslyckats i någon transport. Ska detta bli det första misslyckandet, med min egen båt till på köpet eller så får vi ta ett nytt tag och se om det går att starta upp igen. I sådant fall skulle starten gå drygt en månad tidigare. Förslagsvis 1/9, men mer om det, om det blir av, kommer meddelas när det är dags och ni vet ju var.
   

 

                        Här slutar nu rapporteringen om detta försök till en ensamsegling jorden runt non-stop 2016-2017.

                                                                            Segla lugnt och väl

                                                                                 Carl Rosell
                                                                                s/y Manuela